Idag är det 1a maj. I Falkenberg var det traditionsenligt firande. Här nedan följer mitt tal i skrift samt en video av talet.

Kamrater och mötesdeltagare

Cornelis sjöng en gång att; Somliga går med trasiga skor. Säg, vad beror det på? Enligt rädda barnens undersökning från 2012 lever idag över 240 000 barn i fattigdom. Jag tänker ägna den här stunden åt att prata om dessa barn som faktiskt finns mitt ibland oss.

När vi pratar om fattigdom i Sverige så är det väldigt enkelt för vissa att vifta bort det med argumenten att det finns barn i världen som har det mycket värre. Jag köper inte det argumentet, Jag köper inte det argumentet, VI köper inte det argumentet.

Somliga går med trasiga skor, och många av dessa är barn.

I Falkenbergs kommun bor ungefär 41 000 personer. Om man ser till antalet fattiga barn i Sverige så är det alltså närmare 6 gånger kommunens befolkning! Om vi nu leker med tanken lite, att det går 22 barn i varje skolklass, vet ni hur många skolklasser som skulle kunna bestå av enbart fattiga barn i Falkenbergs kommun? 47 st.

Somliga går med trasiga skor och man kan tycka att föräldrarna är ansvariga för det. Så ser inte verkligheten ut, hur ska man kunna planera för oförutsedda händelser som Olyckor, sjukdom och arbetslöshet? Somliga går med trasiga skor, somliga av dessa är barn och flera av dem gör det i din närhet.

Det finns barn som inte får lagad mat hemma varje dag, som inte kan välja den där roliga aktiviteten på friluftsdagen för den kostar pengar. Det finns barn som låtsas vara sjuka när det är friluftsdagar för de orkar helt enkelt inte hitta på ursäkter längre.

Det finns barn som får skämmas när de inte kan betala den där terminsavgiften för insamling till klassresan. Det finns barn som inte får någon frukt med sig till skolan, något extra på utflyktsdagen när matsäck skall skickas med, som öppnar och tittar in i en tom kyl på eftermiddagen när de kommer hem.

Somliga går med trasiga skor och det finns barn som aldrig får ha födelsedagsbarnkalas för det kostar för mycket, som inte vågar önska sig något i julklapp för att de så väl vet att mamma eller pappa inte kan ge dem det ändå. Det finns barn som aldrig kan gå på någon annans kalas för man har inte råd att köpa en present.

Det finns barn som aldrig kan gå på skoldiscot för det kostar inträde. Det finns barn som ”glömmer” den där fickpengen när skolan ska på utflykt, om de ens dyker upp till utflykten. Det finns barn som ser sina vänner byta samlarkort, och går undan för det finns inte en chans i världen för dem att vara med för de har inga kort att byta med.

Detta kan för oss låta som småsaker, men för det där barnet som står där och konstant känner sig utanför, så är det allt annat än obetydligt. Det här är inga självklarheter!

Det finns barn i den här kommunen som har ångest inför klassresor, skridskoutflykter, att ta med frukt och utflyktsmat till skolan. Och vet ni, det är faktiskt inte ok att konsekvent samla in fasta summor pengar till klassresor och utesluta vissa som inte betalar! Eller att kräva matsäck regelbundet för utedagar. Skolan SKALL vara avgiftsfri.

Om man kliver utanför sin egen lilla box och tänker lite längre än vad näsan räcker så inser man ganska snabbt att det finns barn vars föräldrar som faktiskt inte kan avvara 100 kr, som inte kan köpa skridskor, skicka med fickpengar, köpa den där julklappen eller födelsedagspresenten som de vet att sitt barn så hett önskar sig, som inte kan vrida sig ut och in i all oändlighet!

Somliga går med trasiga skor, men det behöver de faktiskt inte göra. Därför är det viktigt att vi alla är med på det här med avgiftsfri skola, säg ifrån, det är emot skollagen oavsett snälla klassföräldrars intentioner och vad meningen för insamlingen är. När ni får det där brevet hem eller frågan lyfts på ett föräldramöte om att varje barn skall betala 100-300 kr per termin så säg ifrån, det är INTE ok.

Tänk på barnen även om det inte påverkar just dig och din familj direkt så kan du genom att säga ifrån rädda ett barn från att må dåligt, en förälder från att ligga vaken på nätterna och fundera på hur de ska få sina pengar att räcka till.

Somliga går med trasiga skor, och i den här debatten så måste barnen stå i centrum. Inte anledningen till fattigdom utan det faktum att det finns fattiga barn mitt ibland oss!

Majblomman har tips på hur man bekämpar barnfattigdom. De nämner bl.a Garantin om en avgiftsfri skola, frivilliga insamlingar skall vara frivilliga och ingen skall uteslutas om de inte kan bidra. Anordna kostnadsfria sommarlovsaktiviteter, och se till att alla barn informeras om dessa aktiviteter. Låt aktiviteter vara kostnadsfria och öppna för alla barn. Se till att alla barn som behöver glasögon får det, glasögon skall inte vara en klassfråga!

Vi i vänsterpartiet vill bland annat höja underhållsstödet, förbättra bostadsbidraget, införa kostnadsfri frukost i skolan. Men framför allt ett generellt och hårdare KRAV på att skolan skall vara avgiftsfri på alla plan. Istället för skattesubventionerad läxhjälp borde alla barn erbjudas kostnadsfri läxhjälp.

Somliga går med trasiga skor, Barnfattigdomen är verklig. Med vänsterpartiets politik kan vi minska den drastiskt. Det är inte svårt, det handlar bara om att vilja!

Tack för i år, snart är det val. Vi ses på barrikaderna!

Kamratliga hälsningar /Maggan

Några dagar innan jul så skrev jag ett blogginlägg som berörde fattigdom och social utsatthet, mina funderingar har dröjt sig kvar då många i min omgivning berörs av just fattigdom. Både direkt och indirekt. Rädda barnen kom för några dagar sedan ut med en rapport om Barnfattigdomen i Sverige. Du kan ladda ner hela rapporten HÄR.

Vad vill jag då med det här blogginlägget? Jo, jag vill belysa och reflektera över begreppet fattigdom, samt komma med lite personliga erfarenheter och funderingar kring eventuella lösningar på problemet.

Min barndom var fattig. Jag levde med syster och mamma sedan pappa flyttat. Jag var hos honom varannan helg och två veckor på sommaren. Dessa veckor och helger var himmelriket för vet ni, det fanns mat i hans kylskåp och jag fick äta hur mycket jag ville! Jag förstod ju att något inte stod rätt till hos mamma. Ett konstant tomt kylskåp, frukt hade vi bara när mamma fått lön. Insamling till klassresan skall vi inte prata om, fy fan vilken ångest jag hade för jag vet hur mamma slet för att få ihop de där pengarna. Jag vågade aldrig berätta något för pappa, tänk om han då skulle begära att jag skulle bo hos honom, då skulle mamma förlora de där så viktiga 1173 kronorna i månaden som hon fick extra för mig. Min mamma var skuldsatt, men jag hade flera vänner som levde under liknande förhållanden där föräldrarna inte hade så mycket skulder. Först i år kommer min mamma bli skuldfri och det gör mig glad. Nu har hon kanske en chans.

Min mamma träffade sedan en ny man, han jobbade också men pengarna fanns inte där iaf. Vi hade oftast till en middag om dagen inte mer, åt mig inte mätt då heller för han och sedan lillasyster skulle ju få äta sig mätta. Jag tror att klassföräldrarna och skolan vet hur det var, för min mamma försnillade bort pengar från klasskassan, men ingen gjorde något. Min mamma hade problem, hon kunde inte hålla i pengar, men hon konsumerade inte upp dem på teknologi eller liknande utan alla pengar gick till skulder, gamla skulder på kontokort hon fått när jag bara var något år gammal. Detta levnadsättet har hon och hennes man fortsatt att ha ända tills hon nu har lämnat honom. Hör jag meningen "det är klart vi ska unna oss..." så ligger jag på gränsen till en ångestattack.

Jag har många såna här minnen, resor jag inte kunde åka med på, när fritidsledare gick in och hjälpte mig, när kompisars föräldrar ställde upp. Något som etsats sig fast i huvudet på mig är när jag skulle få glasögon. skolsyster hade mörkt att min syn inte var som den skulle och skickade med en lapp till mamma. Jag lämnade aldrig den lappen, klumpen i magen var för stor. Glasögon var ju jättedyra! Mamma fick ju veta och jag var gråtande hos optikern och alla trodde att jag grät av fåfänga, för att jag inte ville ha glasögon. Men det var pga av priserna, jag såg ju priserna på glasögonbågarna, hur skulle vi ha råd med det?!

Ett annat tillfälle är när jag skulle få vara med i en musikal, jag som älskade teater, jag var uttagen att vara med, jag var så lycklig! Jag fick hoppa av efter bara någon veckas repetition, det var heldagar och jag stod inte ut med hungern trots att jag försökte. Vi hade inte mat nog hemma så jag kunde ta med mig och gå på resturang som de andra gjorde var ju inte tal om, jag satt kvar på teatern på toaletten och grät, för jag visste att jag inte skulle orka.

Har ni orkat läsa ända hit så tänker ni kanske att jag vill spy ur mig galla över min mamma och för att jag vill att ni skall tycka synd om mig. Så är det inte, jag vill visa på att det finns barn i Sverige fortfarande som känner som jag gjorde. Som har ångest inför klassresor, skridskoutflykter, att ta med frukt och utflyktsmat till skolan. Och vet ni, det är faktiskt inte ok att konsekvent samla in fasta summor pengar till klassresor och utesluta vissa som inte betalar! Det är emot skollagen. Skollan SKALL vara avgiftsfri. Om ni kliver utanför er egen lilla box och tänker lite längre än vad näsan räcker så borde ni inse att det finns barn vars föräldrar som faktiskt inte kan avvara 100:- som inte kan köpa skridskor, som inte kan vrida sig ut och in i all jävla oändlighet!

Majblomman har gett ut en handbok för insamlande och avgifter i skolan. Läs den, ta med den till er rektor, ta upp det på föräldramöten, även om det inte gäller er så kan jagarantera att det är aktuellt för något annat barn i klassen!

Jag tänker inte raljera om lata, skuldsatta, utförsäkrade, eller föräldrar på försörningsstöd, det gör så många andra så mycket bättre. Däremot har jag några förslag på vad man kan göra för att underlätta och göra skillnad för de familjer som lever under fattiga ekonomiska förhållanden.

1. Höja bostadsbidrag och bostadstillägg för pensionärer - Bostadsbidraget borde höjas och det rejält. Man borde dessutom anpassa bidraget efter dagens elpriser.

2. Höja barnbidraget - Detta gäller för alla. Barnbidraget är ett solidariskt bidrag som varje familj med barn har rätt att få.

3. Höja underhållsbidraget och stödet till ensamstående föräldrar.

4. Mer stöd åt föräldrar, att hantera pengar i dagens konsumtionssamhälle är inte lätt.

5. Glasögon borde ingå i sjukvårdens högkostnadsskydd.

6. Möjlighet för föräldrar att få mediciner på avbetalning oavsett betalningsanmärkningar

7. Större möjlighet till skuldsanering

8. Låta barn till föräldrar med försörjningsstöd låta behålla sina pengar från extrajobb utan att förs.stödet minskar.

9. Räkna bort barnbidrag ur försörjningsstödet.

10. Kommuner borde överväga att införa en-en-projekt. Där alla barn från 12 år får en dator från skolan, utan att för den sakens skull det dras ned på personal. Dator och internet borde ingå i normen för vad som är skälig levnadsnivå.

11. Informera både rektor, pedagoger och föräldrar om vad som gäller i en evgiftsfri skola. Argumentet att "om barnen inte tar med sig matsäck så får vi ställa in utflykten" håller fan inte!

12. Börja prata om fattigdom och barn som växer upp under fattiga förhållanden.

13. Höj kronofogdens och socialförvaltningens existensminimum, de är sjukt låga.

Detta är några punkter jag har funderat på och som jag tror skulle kunna göra lite skillnad.

Det har visat sig att vi är fattiga än idag, min familj alltså. Enligt statistik så lever vi i relativ fattigdom. Detta är dock inget som vi har reflekterat över då vi haft det sämre och bara levt på sambons pension innan vi fick barn. När vi sedan påbörjade klassresan för att få ett bättre betalt jobb och jag började plugga så fick jag mer i studiemedel än i lön. Jag har hela tiden ansett att vi har det gott ställt. Allting är ju relativt. Vi är ekonomiska och handlar smart, men för många så räcker det inte till. Det finns många som sliter sönder sig, som hoppar över måltider för sina barns skull, som gråter på nätterna för att de får inte vardagsekonomin att gå ihop. Familjer med barn vräks i 2011-talets Sverige.

Ställer du upp på det? Det gör i alla fall inte jag!