Följande text är från ett lokalt producerat flygblad.

Skjut dig inte i foten

Ja, vi tjatar om det. Det tål att upprepas många gånger. Vi tjänar inte på rasism.

Vi vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda och man blir sedd som en människa inte som ett ursprung. Det finns stora problem i samhället idag. Det finns alldeles för få lärare i skolan och sjuksköterskor i vården. Pensionerna sänks. Ungdomen visar ingen respekt för äldre. Vi löser dock inga problem genom att peka ut specifika grupper. Problemen är många, lösningarna färre.

I den politiska debatten idag presenteras tre lösningar.

1. Den borgerliga. Allt är LAS och de höga skatternas fel. Sänk skatten och gör det lättare att avskeda folk så löser sig alla problem. Det tror inte vi på.

2. Den rasistiska som företräds av partier som Sverigedemokraterna och olika nazistiska grupperingar. Allt är utlänningarnas fel. Sparka ut alla invandrare, eller åtminstone alla som inte är från Europa, så löser sig alla problem. Det tror vi inte på.

3. Den gemensamma. Om vi hjälps åt att bygga samhället. Om vi ser att det kan vara värt att betala gemensamt för skola och vård. Om vi gemensamt tar ansvar för att bygga landet, då blir det ett bättre land att bo i. Det tror vi på.

Om vi satsar på vården och skolan så folk har jobb. Om vi skapar ett samhälle där man inte behöver känna oro över sin ekonomi så behöver ingen ligga sömnlös över obetalda räkningar eller kläder till barnen.

Vi är nämligen övertygade om att det enda sättet för vanligt folk att lyckas är att samarbeta. Vi har inte råd att betala all vår sjukvård själv. Vi har inte råd att betala för att barnen ska gå i skolan och få tandvård. Inte om vi gör det individuellt. Därför har den svenska arbetarrörelsen byggt upp ett välfärdssamhälle, en välfärd som borgarna gör allt för att krossa. Vi behöver stå emot de attackerna.

Ska vi lyckas bygga ett bra samhälle krävs att vi drar åt samma håll. Det krävs att vi är medvetna om våra gemensamma intressen.

När SD skyller allt på invandrare, när Folkpartiet gör sina »1-månad-innan-valet-utspel«, när samhället hetsar mot Islam så är det den solidariska tanken som tar stryk. Det är idén om att vi som arbetar har ett gemensamt intresse av ett bra samhälle som tar stryk. Idén om att vi kan hjälpas åt.

För det kan vi. Men när striden ställs mellan »svenskar« och »utlänningar« förlorar vi mark. Istället för att slåss om vem som ska få ta del av smulorna ska vi kräva hela kakan.

Problemen i skolan beror inte på att det finns en massa invandrare i skolan. Missförhållanden på äldreboenden beror inte på att flyktingar får socialbidrag.

Problemen beror på en organiserad stöld av offentlig egendom, privatiseringar. Istället för att lägga skattepengar på verksamhet läggs den i kassakistor som vinst på sjukvård och skola. Genom att istället lägga de resurserna på verksamheten blir den betydligt bättre.

Låt oss bygga ett 2010-talets Sverige, utan fattigdom, utan vanvård.

Rösta med Vänsterpartiet.

Idag har jag hämtat mina barn. Deras faster har varit gullig nog och passat dem i några dagar så att vi fick röja lite här hemma. När jag kom in hos faster så märktes det rätt så direkt att sexåringen inte var på sitt bästa humör. Nåväl vi ger oss iväg hemåt, bussresan gick överkomligt, jag kunde avleda det mesta genom samtal, frågor och diskussion.

Det är verkligen en smart dotter jag har!   

Men. Sedan kom tågresan med stort T, hon skulle inte åka med. Jag fick bokstavligt talat bära in henne på tåget, då skulle hon inte sitta med oss, fine. Sen skulle hon sitta på oss, emellan oss, mittemot oss - nej ingenting dög. Då har jag suttit och vridit mig ur led i 2 timmar för att undvika konflikt med henne, till ingen nytta. Jag VET ju vad det är som händer, hon vill att jag ska sätta gräser, men jag är så jävla korkad att jag inte gör det på direkten utan låter henne hållas för att jag inte vill ta konflikten offentligt.

Alltså, tillbaka till tåget, dotter är upprörd, jätteupprörd, känner sig orättvist behandlad för att hon inte får tillbaka saken hon kastade under sitt utbrott. Jag vill inte prata med henne utan tittar ut genom ett fönster för jag känner att nu brister det snart och jag kommer börja skälla eller gå av tåget, men nej jag vill hem mitt korkade nöt. Ibland undrar man så här i efterhand varför man inte motar redan från början , sätter ner foten och sägen NEJ nu går vi av tåget det här är inte ok...

Men neeeeej Maggan förklarar att Nu får det vara bra, din huvudvärk kommer ifrån att du har skrikit i en timma nu, slappna av, andas och sitt här o ta det lugnt istället. Utbrott femhundrasextioåtta, nu märker även dottern att tanten jämte tycker lite synd om henne, så hon går in i rollen som dramaqueen (ja, min dotter har en otroligt dramatisk ådra som hon ständigt utvecklar) och spelar ut allt, hon skriker, vrider sig och gråter, jag sitter hjälplös. Då förklarar tanten att jag är elak mot min fina lilla flicka, jag borde inte få ha barn, jag borde lära mig att stå ut med det min dotter gör för det är en mammas ansvar, jag borde avleda, läsa böcker, sjunga sånger. JA det borde jag kanske, men jag ORKAR faktiskt inte. Jag orkar inte att dottern i ilska hoppar på sin bror som för en gång skull faktiskt sitter still, jag orkar inte få höra att jag är dummast i världen när jag sätter henne på ett annat säte, jag orkar inte punkt. Jag är bara en människa, just nu också en trött sådan. Men jag älskar mina barn, det finns de barn som far illa, mina gör det inte. Jag kan köpa att man säger ifrån, jag gillar civilkurage, det jag däremot vänder mig starkt emot är när man börjar moralisera om mig och hur min roll som förälder är och vad mitt barn behöver. Ibland fungerar det att som tanten föreslog när hon sa "har du hört talas om böcker", men inte idag, idag var alla möjligheter uttömda.

Nu känns det här blogginlägget som ett försvarstal, och det är det kanske. Jag är bara en människa, ibland en trött sådan som inte orkar vara sådär pedagogisk som alla andra verkar vara eller tycker att man ska vara. Så nu gjorde jag slag i saken och skrev en insändare, vi får väl se om HN publicerar den eller inte. Den var kanske lite bitsk vad vet jag, det var iaf skönt att få ur mig allting så jag kan gå vidare. Det är en ny dag imorgon, kanske en lugn sådan? En sak är säker, non violence communication fungerar även på tanter! Idag är jag en Giraff!

Jag skulle vilja tacka tanten och de "flera som höll med" på tåget idag, för att ni så fint stöttade upp min dotter i hennes kamp mot hennes hemska elaka mamma (jag alltså), det är precis vad en 6-åring behöver när de spelar dramaqueen och har ett av sina utbrott. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, antingen så har ni förträngt hur det var, alternativt så har ni noll kunskap när det gäller barn i denna ålder. Att som ensam vuxen hantera en 3-åring och en 6-åring är inte alltid så lätt. Särskilt inte när 6-åringen testar alla gränser som finns för att söka trygghet i motståndet.

Det är nämligen så, lilla tonåren brukar man kalla 6-årsåldern. Barnet prövar gränserna, tänjer på dem och testar konstant. Alla känslor i deras kropp kan resultera i ett rejält stökigt barn som är gnälligt, irriterat och ilsket, ingenting duger. Alla 6-åringar är inte så här men många är det, det är en konstant kamp, dygnet runt, det är vredesutbrott som den som inte haft ett sådant här barn hemma aldrig kan föreställa sig.

Man är inte en dålig förälder för att man till slut inte orkar utan tar till skäll som sista utväg. Man är inte en dålig förälder för att man efter månaders kamp tappar humöret och bemöter barnet med samma mynt, alternativt försöker undvika kollisioner genom att skjuta diskussionen framför sig till ett tillfälle då det inte finns så många välmenande människor i omgivningen. Man är inte ens en dålig förälder när det inte längre finns ork att försöka avleda barnet längre, för det är lönlöst. Barnet vill väcka ilska, det behöver få känna gränserna och motståndet.

Jag kan förstå att som utomstående så ser detta hemskt ut och kan vara jobbigt att se och höra, men nästa gång innan du fördömer föräldrar och ”griper in” som du kallar det, tänk på att situationen inte alltid är vad den ser ut att vara. Mina barn är trygga i att jag älskar dem, därför vågar de också testa mig. Mina barn vet att min kärlek är villkorslös. Det innebär dock inte att jag är gränslös bara för att kärleken är det.

Lev väl //Maggan

Idag är det sossarnas dag i Almedalen, Monas tal var faktiskt bra, jag erkänner, jag var lite imponerad. Mona släppte på ett rödgrönt förslag om att barn till arbetslösa och föräldralediga skall få vara 30 timmar i veckan på förskola.

Jag vet inte riktigt var jag står i det här. Jag vet att i flera kommuner får barnen vara 20-30 timmar. Här i Falkenberg är det 15 timmar som gäller. Jag tycker förslaget är ok när det gäller arbetslösa, föräldralediga vet jag faktiskt inte. Jag skulle nog hellre se att det isf blir obligatoriskt med 20 tim/v. Här i Falkenebrg är det stenhårt 3tim/dag som gäller. Detta tycker jag är vansinne, Förskolorna borde själva få planera sin verksamhet, och det borde finnas utrymme att tex ha fem timmar om dagen, tre dagar i veckan.

Men, det finns kommuner där arbetssökande inte ens får utökad tid på förskolan trots att de ingår i en arbetslöshetsåtgärd, det fungerar ju inte, där blir både barn och föräldrar lidande.

Ja jag är kluven. Det känns som att pengar behövs till att göra barngrupperna mindre, personaltätheten högre, mer resurser till skolorna i stort då jag ser på personalen på mina barns förskola att de går på knäna, ändå orkar de kämpa för mina barn och ge de en pedagogisk vardag fylld av utmaningar och möjligheter, medan rektorerna ropar om att hålla budget. Vad för arbetsmiljö skapar detta?

Oavsett hur det här förslaget landar så hoppas jag på mer pengar till förskolan så att fler pedagoger kan anställas och barngrupperna minskas. Samt att de barn som är 15 tim i veckan på förskolan borde få möjlighet att äta där ibland då detta också är en stor del i den pedagogiska verksamheten.

Jag sitter och läser en artikel i HN, där antyds att datorer och en-till-en är grunden till sjunkande betyg. Nej det står inte rakt ut och artikelförfattaren förnekar det i kommentarsfältet, men jag läser det mellan raderna. Jag har själv diskuterat det i kommentarerna, denna gång valde jag även att skriva under namn och politisk färg. Det tar inte lång tid förrän det naturligtvis blandas in, att Vänsterpartiet vill ha en flum-skola (vad är eg en flumskola?) och att jag naturligtvis skyller på Alliansregeringen och den sittande majoriteten i Falkenbergs kommun. och JA det gör jag. För så länge som datorer ersätter lärare, så länge som majoriteten i Falkenberg tror att datorn skall spara pengar så är de fel ute. Men det är INTE datorn eller projektets fel utan det handlar om inkompetens. Jag är övertygad om att datorn är ett kick-ass hjälpmedel i skolan, jag gillar det faktum att ALLA elever på skolan får en dator så att det blir lika för alla. Det jag inte gillar är när man istället för att se till skolornas resurser och hur rektorerna fördelar dito istället skyller på datorn när betygen rasar. Om inte skolan får mer resurser och fler kompetenta lärare så kommer inte heller betygen att stiga, datorer eller ej. Vi kan inte ta bort ngot av dem, faktum är att elever behöver datorer och de behöver stöd i form av lärare och annan kompetent personal, detta är inget flum det är fakta. Björklunds skolpolitik som baseras på betyg, piskor, tvång och hets kommer inte att leda till bättre resultat, tvärtom. Björklunds skolpolitik leder till utsatthet, diskriminering, sämre resultat och större klasskillnader!

Israel bordade imorse svensk tid det solidariska fredsprojektet Ship to Gaza

Det här är så INTE okey. Uppgifterna om att det skall ha skett på internationellt vatten är bestörtande och Regeringen måste reagera starkt, trots Calle Billings understatement.

Vänsterpartiet kräver att regeringen agerar, vi borde alla kräva samma sak. I solidaritetens namn borde hela Sverige och Europa, ja världen sluta sig samman mot Israel. Det är inte bara ett brott mot de mänskliga rättigheterna, utan också ett brott mot genèvekonventionerna det de gör med sin olagliga ockupation av Palestina. Helle Klein skrev en ledare i Aftonbladet om att Ship to Gaza får världen att förstå, är det inte dags att även Israel förstår att det de gör är vidrigt...

För mer information om Ship to Gaza, klicka här

Bor ni i Stockholm så ta er till Sergels tork kl 18 och delta i demonstrationen. Visa er solidariet!

Upp till kamp!

//M

Sitter i min stillhet och läser dagens Hallands Nyheter om en pojke som måste sluta på Kompassen. Kompassen är en skola som är till för barn med särskilda behov. De hjälper till där den vanliga skolan inte klarar av att tillgodose barnens behov. På grund av det nya resursfördelningssystemet som Falkenbergs kommun införde vid årsskiftet så blir nu dessa barnen lidande. När ska det ta slut? Varför blir våra barn alltid de som det sparas in på? Jag anser att det är kommunens förbenade ansvar att gå in och täcka upp för dessa barn när mindre skolor inte har råd att skicka de till kompassen.

Hur är det tänkt, jag förstår helt enkelt inte. Om de tror att pengar går att sparas på detta sättet så är de helt fel ute. En kostnad på 20 000 per månad är en droppe i havet! Jag undrar hur länge alla ska orka hålla uppe detta hanterandet av barnen. De ses bara i kronor och ören, när ska den mänskliga sidan spela in? När ska barnens behov sättas i främsta rummet utan att det är ekonomin som spelar störst roll?

Det är faktiskt nog nu.